Niklas Strömstedt kom förbi. Jag ville, som vanligt, försöka förstå mig på hur det kom sig att han blev just popstjärna, hur han skriver musik och varför man vid dryga 50 bestämmer sig för att det är en bra idé att testa på livet som programledare.
Alla gäster har bjudit på sig själva, vad det nu innebär, i någon mån. Men när jag frågar om Niklas minns sitt första alster och han lånar en gitarr och spelar låten, som för övrigt heter något i stil med Föräldramöte, ja – då tas bjussighet till en ny nivå.
För ett par dagar sedan sprang jag in i Fredrik Wikingsson som sa att han bara ville höra om tiden då Niklas turnerade med Lundell, och som ett slags grand final på min intervju så fick Wikingsson önska en låt med Strömstedt. Niklas satte sig således vid ateljéns ostämda piano och spelade den här. Det var… Stort. Ungefär den 26 november får du höra hur det lät.
